nylundmartina

Herregud... jag har fortfarande inte fattat riktigt att han är hemma och att jag fått träffa honom. Det känns lixom som på låtsas lr nåt som att jag drömt typ. Men man kan väl säga att jag var världens nervösaste människa igår! Jag visste inte vart jag skulle ta vägen så jag ringde och prata av mig med Jossan en snabbis innan det plingade på dörrn. Och självklart så började gråta för att jag vart så glad såklart. Men det är ju inte så konstigt direkt när det gått lite mer än 5 månader sen sist. Helt sjukt!
Dock har jag inte sovit många timmar inatt så jag kommer väl vara en zombie resten av dagen till skillnad från Micke som sov som en gris.
Han åkte typ nyss dock för han skulle besikta bilen lr vade det var för nåt.

Så nu ska jag nog äta frukost och kankse ut och gå en sväng och försöka smälta det här men det kommer säkert ta ett tag.

Åhhh... glad glad glad