Jossan och Uppsala
På eftermiddagen blev det iaf så att jag joinade Jossan och hennse kompis Sandra in till Uppsala en sväng. Jossan skulle bland annat lämna tillbaka ett par bralls. Sen kila vi runti affärer och var bara allmänt galet flummiga. Skrattade i non stop ungefär. Har alltid lika kul med bruden. Blöjkompisar så att säga. Och hon Sandra var oxå en trevlig prick ju (: dock hittade jag ingen mörklila grovstickad stor mössa som jag bara bestämt mej för att hitta och köpa helt enkelt lixom. Men det är väl så att, letar man efter nåt hittar man det inte men sen när man iinte ska ha nåt då dyker det alltid upp en massa istället. Weirdo.
Var in på Darkwell med en snabbis för Sandra skulle köpa och byta en grej till tungan och under den lilla tiden hann jag bli riktigt sugen på att ta hål i navlen ju. Hah, den tanken trodde jag definitivt aldrig skulle bli en sån seriös fundering. Men jodå. Det jobbiga är ju att jag är så otroligt rädd för allt såntdär med tatueringar, nålar och blabla. Jag är fegis. Så lär ju ha med mej någon som kan hålla mej i handen och stötta mej psykist typ så jag inte får panik eftersom att det har inträffat ett x antal gånger i liknande sammanhang dårå. Till exempel den gången jag skulle laga ett hål i tanden och tvärvägrade ta bedövning fast jag bestämt sagt att jag skulle ha all bedövning som gick att få. Helst oxå i nån slags salvform. Det var ju förstås inte som lilla Martina tänkt sej. Nej, utan dom skulle stoppa sprutor med nålar (en spruta brukar ha en nål iofs) i munnen på mej. Det slutade med att jag fick såndär panik som jag alltid får när det gäller såna saker och började gråta och tjafsa och skrika och vägrade att öppna munnen. Efter att ha föröskt ett ganska långt tag så skickade dom till slut hem mej med lugnande tabletter så fick jag komma tillbaka nåra dagar senare och då ha stoppat i mej några lugnande tabletter.
Ne, de där med hål i naveln tåls att fundera på.... Sällskap sökes typ. Eheh. Shit alltså, jag kommer ändå aldrig att våga ju....
Nu ska jag sova. Har varit duktig faktiskt och skrivit de där till boken också.
Och ni, kan ni bara sluta att ljuga för mej/ oss/ varandra? Snälla. Ni är förfan vuxna! Kan väl inte vara så jäkla svårt att stoppa fingrarna i arslet och bete er som det oxå! Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag orkar inte mer.
God natt.
